Nyårslöften

Känner att jag har ju varit otroligt aktiv med mitt skrivande på senaste tiden. Jag skulle lätt kunna komma på hundra ursäkter till varför men det enklaste, mest ärlig svaret är att jag har varit för lat. Så nu har jag bestämt mig för att det skall bli ändring på det här. Vi börjar med lite nyårslöften (någon dag på förhand), som jag ändå aldrig kommer att hålla ;P

1. Börja blogga mera..
2. Se till att använda det där gymkortet som för tillfället ligger och samlar damm (vem ger inte det löftet)
3. Bli lite positivare

Positiva ord

Jag är övertygad om att ifall om omger sig själv av positiva saker, saker som gör en glad då blir man en positivare människa. Jag tycker om moodboards och har haft några stycken, tittade dock på min gammla en dag och läste sakerna som stod där, här kommer ett urval;

• If you never let anyone close, no one will ever hurt you
• A wise girl kisses but dosen´t love, listens but dosen´t  believe, leaves before she is left
• People will rate you, hate you and shake you but in the end how strong you stand is what makes you

Jag tror ni förstår typen av citat jag menar, definitivt inte det mest positiva man kan omge sig med.

Här kommer då ett urval texter från min nya (dessa är urklipp ur tidningar inte citat);

• Don´t turn heads, break necks
• You´re beautiful
• Hot&Healthy
• Be Proud
• 100% confident

En totalomvändning kan man ju lugnt säga, och visst jag mådde bättre när jag gjorde denna men jag mår också bättre varje gång jag ser på den. Det är en påminnelse till mig själv att tro på mig själv. Jag vet att många människor skratta åt inspirationsposters för att "va sko nu en pappersbeta me nå fina ord på gör för skillna" men de gör skillnad.

Här kommer lite bilder på några andra positiva ord som pryder mina väggar (har jag nämnt att jag gillar ord).

Min nyaste väggtext som blev fastklistrad idag

Från en uppgift på yrkesskolan där man skulle skriva en positiv sak om alla i klassen, dessa är då de om mig :)
Kan ju kännas aningen egoistiskt men jag blir glad av att se dem.

Denna pryder väggen ovanför min säng

Thor 2

Känner att inspirationen är påväg tillbaka och jag är så glad att jag har hittat inspiration till att skriva om annat än ledsna känslor. Skall absolut försöka skriva inlägg oftare och ni får gärna kommentera, jag tycker om kritik sålänge den är konstruktiv :) Imorgon är det bio med Thor 2 som står på schemat, hoppas den är lika bra som ettan :)

Tomtar

Min mamma ställde en intressant fråga på Facebook för ett tag sedan och jag kände att jag också vill ta upp ämnet.

	Detta var hennes status och jag finner det intressant för vi hade problem med detta även när jag var liten.

Jag minns på dagis när andra barn pratade om tomten hit och dit så som barn gör och jag hävdade bestämt att ”tomten finns inte” för att så var jag lärd. Då fick jag höra av dagistanterna att jag inte fick säga så åt de andra barnen för de trodde på tomten.

Detta får mig att undra vilken sorts skruvad värld vi lever i där man säger åt barn att ljuga, är det inte precis motsatta värderingar vi vill lära våra barn? Jag stod fast vid mitt och fortsatte hävda att tomten inte fanns, mina dagiskamrater stod fast vid sitt och fortsatte tro på tomten. Sanningen är den att om ett barn har valt att tro på tomten då kommer hen att göra det oavsett om ett annat barn förnekar det.

Sedan finns det då många människor både vuxna då jag var liten och jämnåriga idag som tycker att det är synd att jag aldrig har fått tro på tomten. På vilket vis undrar jag då? Är det synd om mig för att min mamma inte valde att ljuga för mig? Jag har då aldrig saknat att tro på tomten, dock tycker jag att tomtandet är en mysig tradition. Jag trivdes alltid bra hemma hos släkten från pappas sida när ”tomten” kom och delade ut julklappar, även om jag visste att det var grannpojken...

Jag tror att när den dagen kommer och jag har egna barn kommer jag att göra likadant som min mamma och förklara för mina barn att tomten är ett påhitt dock på samma gång förklara att det finns barn som tror på tomten och då får de göra det. Detta betyder dock inte att inte mina barn skulle ha rätt till att uttrycka sin åsikt om tomten för som jag tidigare nämnde så kommer inte ett barns övertygelse att förändra 20 andra barns tro på tomten.

Eftersom att jag älskar att debattera och dividera vill jag gärna höra era åsikter om saken så lämna gärna en kommentar.

Fredik Backman och konsten att älska ord

Många har svårt att förstå min kärlek till ord, de undrar hur något som för många bara är ett verktyg för att göra måsten kan vara något så passionerat för mig. Svaret är enkelt; när jag läser böcker som ”Min mormor hälsar och säger förlåt” och ”En man som heter Ove”, båda skrivna av Fredrik Backman (http://fredrik.cafe.se/) då blir jag nykär i skrivandets konst.

Detta är en känsla som är svår att beskriva, men jag skall försöka. Det jag upplever när jag läser sådana böcker som får mig att skratta och gråta är en blandning av undran för att någon kan skriva så otroligt bra och avund för att det är vad jag vill göra.

Världen som Fredrik skapar är en där jag får illusionen av att känna karaktärerna, det är en värld var jag känner igen mig själv och många andra, det är en värld som jag vill stiga in i och bli en del av.

Fredrik är den författare som beskrivit kärlek alldra bäst (av de jag har läst, och de är många) han beskriver kärlek som det kärleken är och den är alltid villkorslös. Han skrev i En man som heter Ove (och i Saker min son behöver veta om världen, om mitt minne inte sviker mig) att ”Och hon var färg. All hans färg” citatet ur den sistnämnda boken är om jag som sagt inte missminner mig ”och hon är färg. Hon är all min färg.” Detta är då som jag svamlande försöker förklara en av de mest enastående kärleksförklaringar jag läst. Nu säger jag inte att det inte finns många andra enastående kärleksförklaringar, men det som slår mig med denna är enkelheten, självklarheten. Jag tror att man måste läsa böckerna för att förstå och det tycker jag absolut att ni skall göra.

En annan sak som jag förundras över är han sätt att skriva för det är väldigt annorlunda, själv har jag som ni kanske märkt en aning svårt att bestämma mig för vilken typ av texter jag vill ägna mig åt men jag provar mig fram och ser vart det leder. Som ni kanske märkt har här varit tyst ett bra tag, men jag återfann Fredriks blogg för några dagar sen och insåg att jag saknar skrivandet så här är jag igen.

Denna text var menad att handla om ord men slutade på något vis som en kärleksförklaring till Fredrik Backmans förmåga att rada ord efter varandra med så mycket inlevelse och känsla att jag satt och grät på båten mellan Umeå och Vasa.  Detta är ett vanligt problem för mig, att texter börjar handla om något helt annat än ursprungligen tänkt, vanligtvis redigerar jag dem men idag väljer jag att lägga upp den som den är, för den är jag.

En sista uppmaning besök bloggen: http://fredrik.cafe.se/

Läs Böckerna; En man som heter Ove

                       Saker min son behöver veta om världen  
                       Min mormor hälsar och säger förlåt

Inspirationsbrist

Jag har då gått och fått inspirationsbrist så om ni har något förslag på vad ja skall skriva om så får ni gärna lämna en kommentar... :)

I helgen lär det dock vara tyst här, jag och pojkvännen åker nämligen till Umeå på fredag morgon och kommer tillbaka på söndag. Kan inte säga annat än att det kommer att bli skönt. (och om någon såg ett tillfälle att bryta sig in hos mig när jag är borta så kan jag meddela att frugan/sambon/roomien är hemma.. :D )

Mera gammla texter..

Why do I always do this?

Can´t seem to stop myself

Always looking for flaws

Finding problems where there aren´t any

Wish I could stop

Wish that for once I could take your words for what they are instead of letting them nag at me until I am face down in my pillow crying

I know you do not mean to hurt me

My brain knows

It is just that my heart is bruised and it does not understand

                                                                                       ***                    

 I´m used to being let down

I find it hard to see the good in people

Always believe the worst because it is what I am used to getting

I know I am making this hard, I do not mean to

Trying to shield myself from the pain

Instead I am hurting myself by pushing you away